Mamma som ung rebell..



Här är en layout som jag inte bloggat tidigare. Den gjorde jag till tidningen Allt om Scrap, till premiärnumret år 2008. Jag tillhörde DT där då...



Här är det många lager papper.. många mönster en del av dem som inte är dubbelsidiga är "fodrade" med ett matchande papper. Rivit... Rullat och chalkat kanterna.

Och en närmare titt, bilderna är klickbara.. så du ser lite bättre.

1)    2)  

1) Bakom fotot en tag med en berättelse, skriven av min moster, som handlar om mamma och hennes ungdomstid.

2) Tiden flyr.... klockvisarna är ett arvegods från mammas man, som var "fritidsurmakare".



2008 var för övrigt ett fruktansvärt jobbigt år, därav anledningen till att jag hoppade av mitt DT-uppdrag. Som ni kan se här i bloggen så har jag sedan dess inte varit så aktiv i scrapvärden... mycket har hänt.  Min mamma drabbades av en stroke och blev halvsides förlamad. Det var hemskt, från att ena dagen vara pigg och glad och var ute och gick promednader och fikade på gården med granntanterna.. till att bli sängliggande och helt beroende av hjälp. Ja det var jobbigt att se mamma så. Hennes sambo och stora kärlek sedan 28 år tog det väldigt hårt. Han drabbades en kort tid därefter av en hjärtinfarkt och gick bort innan ambulansen hann fram. Mamma hade repat sig någorlunda från sin stroke.. men när han gick bort försvann gnistan (eller om det nu var det), hon somnade in strax efter sin 69 års dag.

Efter 2 månader på sjukhus fick hon flytta till ett korttidsboende i staden hon bodde. Men vi ville att hon skulle bo nära oss och en vecka innan hon gick bort flyttade hon till ett boende i vår stad... hennes tillstånd hade återigen försämrats radikalt. Läkarna på lasarettet här konstaterade att hon hade en långt gående urinvägsinfektion som gått upp till njurarna.. det gjorde att kroppen inte orkade längre... vad jag frågar mig och undrar är om man kan lita på vården.. måste det finnas anhöriga runtomkring som ser till att allt är som det ska. Varför upptäcktes inte urinvägsinfektionen på korttidsboendet som ändå hade ronder med läkare en gång i vecka och sjuksköterska på plats. Mamma klagade hela tiden på hur ont i magen hon hade och kunde inte äta mat.. knappt dricka utan bara kräktes upp. Jag försökte fråga sköterskan om det inte var ide att sätta in dropp, men fick till svar att det inte var något alternativ.

Något roligt hände iallafall på hösten det året... jag började ett nytt jobb som jag trivs jättebra med. Första gången jag faktiskt jobbar heltid.

... men sen kom nästa kallduch. En morgon innan jag hann kliva på tåget jag pendlar med till jobbet. Ringer telefonen. Det är min lillasysters sambo som berättar att min syster hade vaknat tidigt på morgonen och känt att något inte stod rätt till. Hon kände domningar i ansiktet och bak i nacken. Sambon ringde ambulans direkt och hon var på regionssjukhuset inom en kvart. Hon hade drabbats av en allvarlig hjänblödning och läkarna gav oss inte mycket hopp. Efter en vecka såg det trots allt ut att det fanns hopp och hon skulle flyttas till lasatettet nära oss... men av någon anledning försämrades hennes tillstånd drastiskt efter en sondmatning då man "spillde välling" i lungan. Hon fick lunginflammation och gick bort på kvällen.

Nu efteråt ångrar jag att jag inte pratade med vårdpersonalen på korttidsboendet och med sjukhuspersonalen som tog hand om .. både mamma och min lillasyster. Det är många frågor som kommer upp i huvudet... om .. och .. varför. Hade man kunnat förhindrat förloppet... Nu känns det som det gått för lång tid att ta upp det. Men ändå... det är tankar som dyker upp titt som tätt. 

Det var inte meningen att det skulle bli ett så dystert inlägg.. men jag var tvungen att skriva av mig lite.
... och så hoppas jag att jag hittar tillbaka och finner mer inspiraton att scrappa igen.

Ha de gott! Och ta hand om varandra!

Cissi

PS. Titta in på Skrotboken där jag har blivit inbjuden att gästdesigna under April
Designat för Skrotboken hittills: 
- Skapat med läder - En Cool Kille
- Till påskriset - Scrappade hönsägg




Kommentarer
Postat av: sannaf

Oj vad hemskt att läsa hur dina kära behandlats och att du förlorat dem så tätt inpå.

KRAM

Layouten är jätte jätte fin!!!!

2010-04-06 @ 20:00:41
URL: http://sannaf.blogspot.com
Postat av: cattis

Vet ju om detta tragiska sen tidigare...men blir så lessen när jag läser detta igen! Skickar en stor varm Kram till dig! ♥



Grattis till gästDT platsen! =) Och så roligt att du har kommit igång igen! Dina alster är så härliga och med mycket roliga detaljer att titta på! Blir jätteinspirerad!



Kramar!

2010-04-07 @ 08:00:29
URL: http://kathis.blogg.se/
Postat av: eyovine

Underbar LO!! Å sådan rörande läsning. Stor kram till dig...



// Maja

2010-04-08 @ 08:51:52
URL: http://stokk-eyovine.blogspot.com
Postat av: yes

Din historia berör, tänk vad livet kan vara jobbigt ibland och när man står där mitt i alltihopa så kan det vara svårt att tro att det kommer bättre dagar.Men både du och jag vet - det blir bättre :) Kul att du är på gång igen iaf!! Var du också med på kryssningen? OOO vem är då du? :)

kram

2010-04-12 @ 17:28:53
URL: http://vitapioner.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0